inte bara rosenskimrande
Hej och hå vad dagarna går på. Redan torsdag igen och det känns som att veckan precis började. Imorgon är det fredag och risken för missfall minskar. Men jag går runt och tänker så mycket, alldeles för mycket. Tänk om min lilla skrutt inte mår bra där inne? Jag kan inte hålla mig ifrån familjelivs forum trots att jag vet att det bara är dumt att läsa något som står där. Jag blir orolig för att det är så många som har fått missfall och inte vetat om det på flera veckor.
Någonstans förväntar jag mig det värsta för det är så jag har lärt mig att livet beter sig. Inget blir som man vill. Att äntligen få ett barn är en dröm jag har längtat efter sen jag var ganska liten. Att vara mamma är meningen med mitt liv och så känner jag även om graviditeten inte alls är vad jag hade förväntat mig, ingen dans på rosor här inte. Så därför oroar jag mig för att allt är för bra för att vara sant, att något ska hända och jag ska ramla ner på botten igen. Jag är rädd men försöker hela tiden att skjuta undan dessa tankarna och istället fokusera på att allt är bra.
Jag känner mig ännu bara fetare och äckligare, ingen bebismage här inte utan bara fläsk. Jag längtar tills det ska börja synas på riktigt och att jag inte bara ska se ut som en linkande anka med alldeles för mycket fett runt magen. Vecka 13 imorgon och på tisdag fyller jag år. Det är tur att hösten och vintern går snabbare än våren åtminstone. :)
Någonstans förväntar jag mig det värsta för det är så jag har lärt mig att livet beter sig. Inget blir som man vill. Att äntligen få ett barn är en dröm jag har längtat efter sen jag var ganska liten. Att vara mamma är meningen med mitt liv och så känner jag även om graviditeten inte alls är vad jag hade förväntat mig, ingen dans på rosor här inte. Så därför oroar jag mig för att allt är för bra för att vara sant, att något ska hända och jag ska ramla ner på botten igen. Jag är rädd men försöker hela tiden att skjuta undan dessa tankarna och istället fokusera på att allt är bra.
Jag känner mig ännu bara fetare och äckligare, ingen bebismage här inte utan bara fläsk. Jag längtar tills det ska börja synas på riktigt och att jag inte bara ska se ut som en linkande anka med alldeles för mycket fett runt magen. Vecka 13 imorgon och på tisdag fyller jag år. Det är tur att hösten och vintern går snabbare än våren åtminstone. :)
Kommentarer